Svenska Bibeln 1917

Psaltaren 75

1För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

2Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

3»Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

4Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.

5Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

6Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

7Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

8nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

9Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

10Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.

11Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.


Skriv en recension




Kommentarer